Bumbi
Vad vore livet utan djur??
Kanon skulle säker en del säga men det säger inte jag!
Djur är en del av min livsstil. Jag har alltidnhaft det i mitt liv.
Sebbe har direkt aldrig haft några djur i sin uppväxt. En katt är det djur som haft och det minns han knappt då han var så liten.
Sebbe var starkt imot i början när jag kläckte idén att "- jaaa snälla kan vi inte skaffa en katt??"
Ett stark nej!
Tiden gick och jag tjatade och tjatade. När jag var yngre och bodde hemma sa jag alltid till mig själv att när jag blir stor och flyttar till lägenhet ska minsan jag skaffa en katt! (vi hade aldrig några djur inomhus hemma).
Och nu var den tiden kommen och då säger Sebbe NEJ! Som att han får bestämma allt??
Haha jag tjatade på och på och tillslut kom vi överens att, vi kan väl åka och titta på en katt NÅN gån framtiden...
Jag tokade det som ett starkt JA och satte mig direkt på Blocket.se och kollade kattungar.
Jag fastande för just ett hem i Karlskoga som var driven av Örebrokatthem. Att betala en billig peng som senare går till många andra katter i nöd kändes bra. Jag ringde till dom och bokade tid för en titt.
Kommer ihåg att sebbe blev paff, och bara höll med att okey vi TITTAR!
Jag hade räknat med att katten skulle vara stor men ändå ungkatt ca 5 månader kanske?
När hon kom ner med vår "blivade" katt var hon inte större än en tennisboll. Grå med knallblå ögon satt hon i min handflata och henes ögon sa "taaaaa med mig heeeem!!" Sebbe var av han aldrig sett ett sånt litet djur visste inte vad han skulle göra!
Missen som då var döpt till Gisela var bara 6 veckor gammal. Jag utbrast efter 10 minuter av "tittande" VI TAR HENNE!
Okey sa ägaren, vi ses om 6 veckor så får ni komma hit och ta med henne hem.
Så där då, klappat o klart! Sebbe höll en god min ända tills bilen då han insåg att "shiiit nu har vi snart en katt!"
Det var bara att plocka fram sina "hundögon" :P
Sebbe var lite vemodig den första tiden, mest för att missen som än inte hade ett namn (Gisela kunde hon ju inte heta!) skulle ramla ner ifrån bordet ocg bryta benen, eller klättra under soffan o fastna eller värre ramla ner ifrån balkongen!
Men som sagt jag var ju van vid djur, han var det inte. Han gillade inte när hon busade med klorna och kallade henne elak då och då han inte förstod att hon "lekte".
Missen behövde ett namn... I hallen hade vi 3 runda mattor och missan gillade inte parkettgolvet, ohhh nej hon hoppade ifrån matta till matta för att skippa trampa på det hemska golvet och det var då vi kan på eller jag kom på BUMBIBJÖRN?? Nää Bumbi fick det bli!
Bumban var innekatt i ca 2 år innan vi flyttade till huset. Hon fick komma ut dagligen i koppel vilket hon gillade. Men mkt vill ha mer. Hemma hos sebbes föräldrar (här) gjorde dom allt för denna lilla underbara katt! Dom var ute hela tiden, matade, gosade, tog promenader. Allt!
Bumban är en helt otrolig katt som är håller oss extremt kär. Hon är vårt barn!
Sebbe sa efter ca ett halvår att jag ångrar inte en dag att du "tvingade" på oss henne :)
O visst visste jag väl de ;)
Idag är bumban en lite halvtjock lycklig katt i sina bästa 4 år... hon har hela två gårdar att vakta allt ifrån grannkatter till rådjur!
Att man kan älska ett sånt här litet djur så mkt!
Precis hemkommen :)
Nu ligger hon här på sebbes tomma sida i sängen och snusar. Då och då spänner hon sig och virider sig lite och purrar. Lite då och då jamar hon i sömnen. Nattdjur??? Njaaa jag vet inte?? :P
Jag och Bumban säger godnatt!
Kanon skulle säker en del säga men det säger inte jag!
Djur är en del av min livsstil. Jag har alltidnhaft det i mitt liv.
Sebbe har direkt aldrig haft några djur i sin uppväxt. En katt är det djur som haft och det minns han knappt då han var så liten.
Sebbe var starkt imot i början när jag kläckte idén att "- jaaa snälla kan vi inte skaffa en katt??"
Ett stark nej!
Tiden gick och jag tjatade och tjatade. När jag var yngre och bodde hemma sa jag alltid till mig själv att när jag blir stor och flyttar till lägenhet ska minsan jag skaffa en katt! (vi hade aldrig några djur inomhus hemma).
Och nu var den tiden kommen och då säger Sebbe NEJ! Som att han får bestämma allt??
Haha jag tjatade på och på och tillslut kom vi överens att, vi kan väl åka och titta på en katt NÅN gån framtiden...
Jag tokade det som ett starkt JA och satte mig direkt på Blocket.se och kollade kattungar.
Jag fastande för just ett hem i Karlskoga som var driven av Örebrokatthem. Att betala en billig peng som senare går till många andra katter i nöd kändes bra. Jag ringde till dom och bokade tid för en titt.
Kommer ihåg att sebbe blev paff, och bara höll med att okey vi TITTAR!
Jag hade räknat med att katten skulle vara stor men ändå ungkatt ca 5 månader kanske?
När hon kom ner med vår "blivade" katt var hon inte större än en tennisboll. Grå med knallblå ögon satt hon i min handflata och henes ögon sa "taaaaa med mig heeeem!!" Sebbe var av han aldrig sett ett sånt litet djur visste inte vad han skulle göra!
Missen som då var döpt till Gisela var bara 6 veckor gammal. Jag utbrast efter 10 minuter av "tittande" VI TAR HENNE!
Okey sa ägaren, vi ses om 6 veckor så får ni komma hit och ta med henne hem.
Så där då, klappat o klart! Sebbe höll en god min ända tills bilen då han insåg att "shiiit nu har vi snart en katt!"
Det var bara att plocka fram sina "hundögon" :P
Sebbe var lite vemodig den första tiden, mest för att missen som än inte hade ett namn (Gisela kunde hon ju inte heta!) skulle ramla ner ifrån bordet ocg bryta benen, eller klättra under soffan o fastna eller värre ramla ner ifrån balkongen!
Men som sagt jag var ju van vid djur, han var det inte. Han gillade inte när hon busade med klorna och kallade henne elak då och då han inte förstod att hon "lekte".
Missen behövde ett namn... I hallen hade vi 3 runda mattor och missan gillade inte parkettgolvet, ohhh nej hon hoppade ifrån matta till matta för att skippa trampa på det hemska golvet och det var då vi kan på eller jag kom på BUMBIBJÖRN?? Nää Bumbi fick det bli!
Bumban var innekatt i ca 2 år innan vi flyttade till huset. Hon fick komma ut dagligen i koppel vilket hon gillade. Men mkt vill ha mer. Hemma hos sebbes föräldrar (här) gjorde dom allt för denna lilla underbara katt! Dom var ute hela tiden, matade, gosade, tog promenader. Allt!
Bumban är en helt otrolig katt som är håller oss extremt kär. Hon är vårt barn!
Sebbe sa efter ca ett halvår att jag ångrar inte en dag att du "tvingade" på oss henne :)
O visst visste jag väl de ;)
Idag är bumban en lite halvtjock lycklig katt i sina bästa 4 år... hon har hela två gårdar att vakta allt ifrån grannkatter till rådjur!
Att man kan älska ett sånt här litet djur så mkt!
Precis hemkommen :)Nu ligger hon här på sebbes tomma sida i sängen och snusar. Då och då spänner hon sig och virider sig lite och purrar. Lite då och då jamar hon i sömnen. Nattdjur??? Njaaa jag vet inte?? :P
Jag och Bumban säger godnatt!
Kommentarer
Anonym
Shit va söt!! :-)
Julia
Så söt!!!:D
Trackback
