En sak som jag och Jessica diskuterade när jag var i Linköping sist, att man är så hård mot sig själv.
Både hon och jag är nog ganska så hård mot oss själva.
Jag tex, ser alltid mig själv som tjock. Ja jag är absolut inte smal det vet jag, men det finns ju faktiskt de som har bättre "hull" om man säger så. Egentligen så tycker jag faktiskt att jag ser ganska bra ut!?
Klart jag skulle villa tajta till vissa saket, bli 1 dm kortare och önskat jag hade en annan form på rumpan men utöver det så är jag nog ändå rätt nöjd. Jag finner mig ju trots allt i det ändå?
När jag tex ser tillbaka på gamla bilder då jag var ett skelett ser jag bara ett tomt, solariebrunt skal. Ingen personlighet!

Så jag är faktiskt villig idag att erkänna att det var inte bättre förr! :)

Ist för att var missnöjd med sin kropp eller personlighet så se det fina i det hela ist! Ja menar det finns bara en jag, en du osv. O Hur ska någon annan kunna älska dig om du inte själv gör det?
Jävligt sant faktiskt!
Har iaf bestämt mig för ett tag sen att lägga "gnällspiken" på hyllan o börja älska mig själv ist!
I am hot! :)